Att ha en väl fungerande kommuikation med en häst, är för mig en lyckokänsla. Att med mycket små signaler få hästen att göra saker därför att den själv vill är en glädje för både mig och hästen. Att läsa av hästen och svara på dess signaler ger ett fungerande samspel. När jag utvecklar min fingertopps-känsla och reagerar när hästen försöker förstå vad jag ber om med eftergift inom någon tiondels sekund, då förbättrar och förfinar jag min kommunikation med hästen. Jag svarar på hästens signaler och hästen svarar på mina. Om hästen inte svarar på mina signaler, är det inte för att hästen är dum, envis eller elak! Det är för att den inte förstår. Det är alltid mitt ansvar, som den (förhoppningsvis) intelligentare varelsen att då bli tydligare. Mycket av detta samspel kan man träna på marken.
När man sen kommer till ridning är det viktigt att inte ha för mycket fokus på hur hästen går innan jag har en totalt avslappad och blanserad sits. Därför är sitsövningar grunden för all ridning och det skulle inte skada om även vana ryttare la ner mer tid på detta. Craig Stevens (Klassisk dressyr) har gett ut en video som ger ex. några sits-övningar.
Att alltid vara medveten om hur hästen rör sig och veta vilket ben som hästen lyfter, att känna hur hästens mage rör sig och vara mycket följsam i rörelsen ger en helt annorlunda upplevelse av ridning, än den man får genom den mekaniska teknik som oftast lärs ut på ridskolor. När jag som ryttre försöker bli "ett med hästen" blir genast hästens rörelser mycket friare. Jag behöver inte lära min häst att gå i balans (den kan det när jag inte sitter på den) men jag kan lära mig att stödja i stället för att störa!
Det är med kommunikation med hästar, som med all annan kommunikation. Man kan alltid utvecklas mer!
